Veckans Göteborgsbild

Greta Garbo orsakade stor uppståndelse när hon hälsade på sitt hemland för första gången på tre år. Tiotusentals människor hade samlats för att försöka få en glimt av den stora filmstjärnan. Den 8 augusti 1932 anlände Garbo med Amerikabåten Gripsholm till Göteborgs Hamn.
På bilden är hon tillsammans med sin bror Sven Gustafsson som kommit för att möta henne.

Veckans Göteborgsbild

Detta är nog vad de flesta förknippar med Göteborg: Det klassiska hamnlivet.

Fotot är taget runt 1910 av fotograf Olga Rinman. Vi ser fartygen vid Gullbergsvass, hästtransporter och arbetarna. I vänster bakgrund ser vi Lilla Bommen och början på kanalen som leder upp till Brunnsparken.

Samma vy idag skulle innehålla såväl Barken Viking som Operan.

Allra längst bort avtecknar sig Hisingslandet.

Sommar och Sol & Semester och Regn

Monsieur Vernissage tar ledigt och återkommer när semesterdagarna börjar tryta.
Var kulturella, vänner!

Sommarläsning med Frau Wundersteiger, del 2

Telefonen ringde fyra signaler innan jag svarade.
”Hallå.”
”Vilken tid det tog?” Det var Frau Wundersteiger. ”Was machst du?”
”Jag var ute i trädgården.”
”Ah, jag förstår. Hur är vädret hos er?”
”Lite mulet,” sa jag och tittade ut genom fönstret för att kontrollera fast jag visste ju redan att det var mulet.
”Perfekt läsväder då, mit andere Wörter.”
”Jo, då.”
”Har du läst Döden i Venedig än?”
”Nej, jag är inte klar med min Robert Ludlum än.”
”Bah, Robert Ludlum, inte ens värt pappret. Släng bort den och när du är klar med Thomas Mann tycker jag att du ska läsa Günther Grass, Katt och Råtta. Du har ju också rätt stort adamsäpple menar jag.”

Günther Grass fick Nobelpriset i litteratur 1999.

Veckans Göteborgsbild

Det gamla möter det nya på Hisingen.

Året är 1953 och fotograf Allan Nilsson har tagit en härlig bild mellan två åldrar. I Lundby låg denna tegeltaksförsedda ladugård i förgrunden. Det moderna hyreshuset i bakgrunden ligger vid Inägogatan.

Ted Hesselbom, Göteborgs Ambassadör

Fröken Guldram hörde av sig (jag skulle vilja säga genom en brevduva men så var inte fallet, hon sms:ade) och tyckte att jag måste lyfta det förträffliga beslutet som Göteborg & Co och Markandsföreningen i Göteborg förkunnade häromveckan.
Jag förstod vad hon åsyftade:
Ted Hesselbom, chef för Röhsska Museet, utnämndes till Ambassadör för Göteborg
som tack för den strålglans som Dina framstående insatser sprider och ger återsken på vår stad,
löd motiveringen.

Herr Hesselbom uttryckte sin tacksamhet och såg utnämningen som ett bevis på att ett starkt kulturliv är av största vikt för att Göteborg ska vara en sådan bra stad som möjligt att leva och verka i.

Lars Danielsson hade tydligen sökt ambassadörsjobbet av misstag men det reddes ut när han till slut öppnade sina mejl.

Monsieur Vernissage riktar ett designat Grattis till pågen Ted H. och Röhsska Museet (som i och med utnämningen borde kunna titulera sig Ambassad). Leve dom!
Plus en tanke åt Wilhelm och August.

Reklam vs Kultur

På Aftonbladets ledarsida igår fann man en liten ruta som kort behandlade Sveriges Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths framfart.
Man menade på att hon var mer intresserad av Reklam än Kultur.
Ja, detta var väl summan av den så kallade kardemumman förutom att hon än så länge inte åstadkommit något som Kulturminister.

Monsieur Vernissage är benägen att hålla med.
En kulturellt intresserad minister med vassare armbågar eftersökes.

BloggGemenskap: Svar på Kulturbloggens Kulturfyra

1. Vilka böcker ligger och väntar på att bli lästa hos dig?
Döden i Venedig av Thomas Mann (på inrådan av Frau Wundersteiger) och Per Olov Enquists Lewis Resa

2. Vilken film väntar på att du ska se den?
Semestersabotören

3. Vilken kurs väntar på dig? Alltså: om det inte är någon kurs som väntar på dig undrar jag ju: vilken kurs skulle du vilja gå?
Praktisk Filosofi

4. Vilken bok väntar på att bli skriven av dig? Om du skulle skriva en bok, vad skulle det vara för bok?
Fabian Bom lurar CSN

Enhetschefer sökes

Monsieur Vernissage har hittat tvenne jobbannonser där man söker enhetschefer på Museum i Göteborg. I dagsläget har vi inga detaljer men hoppas att det inte varit några alltför allvarliga friktioner som föranlett dessa avhopp.

Klimatet verkar vara svårt därute i museivärlden för de arma mellancheferna. Vissa säger upp sig med gott minne andra hänger kvar mot bättre vetande. Fast med detta menar vi inte att de dugliga försvinner och de odugliga sitter kvar.

Tillsammans med Göteborgs rutinerade kulturarbetare Göransson har Monsieur Vernissage tagit fram en liten lista med tips som kan göra arbetet som enhetschef i musievärlden lite lättare:

* Var uppmuntrande gentemot den egna personalen
* Visa förståelse för ledningens bekymmer
* Formulera klara målsättningar
* Arbeta inte för mycket
* Tro inte att all förnyelse är av godo, eftersom det förra inte alls var speciellt illa
* Tyck att personalmöten är rätt forum för att lyfta personalfrågor
* Säg inte att du har en lösning innan du faktiskt har en lösning
* Börja inte meningar med "Ifall jag får leka hobbypsykolog…”
* Försök att inte ljuga för din personal
* Köp bra presenter när medarbetarna slutar
* Tillåt personalen att visa känslor
* Kämpa för din enhet i ledningsgruppen
* Vill vara chef

Veckans Göteborgsbild

Mycket är sig likt men det är också mycket som förändras.

Veckans Göteborgsbild föreställer Kungsportsplatsen och är tagen av fotograf Carl Alfred Träff (1880-1947). Dateringen är osäker men det rör sig om 1930-talet, enligt Stadsmuseets databas. Vi kan dock säkert bestämma att bilden är tagen innan 1936 eftersom man då flyttar Kopparmärra till motsatta sidan gatan.

Lite mindre Spårvagnstrafik då men byggnaderna (Stora Teatern i bakgrunden) är sig lika.

Sex in the City Museum

"Jag är Samantha!"
"Nej, jag är Samantha!"









Häromveckan var det premiärvisning av den übertrendiga filmen Sex in the City som knappast behövs presenteras ytterligare. Med anledning av detta hade klubben Peacock en glamfest på Göteborgs Stadsmuseums innergård.

Tanken är att denna nattklubb ska hålla till där varje torsdag hela sommaren, så det är bara att hålla tummarna att allt går bra.

Kombinationen Klubb/Museum fungerade inte särskilt bra på Korsvägen där det blev kravaller och stort polisingripande. Blåljus och hela biddevitten.
Kommer Hamngatan fixa det här? KulturGöteborg håller andan.

En argsint moralpredikande herre hörde av sig och tyckte att det var hemskt med en Sex and the City-fest på Museet, eftersom han tyckte att snusk och kultur inte var någon ädel blandning.
Då kom jag att tänka på ett rykte som jag hört av en intendent:
Någon gång under perioden då Ostindiska Kompaniet gick i konkurs och det att Göteborgs Museum bildades skulle det ha funnits en bordell i det Ostindiska Huset (där Stadsmuseet nu ligger, för er icke-Göteborgare). Så föreningen av otukt och museum kanske inte är så långsökt ändå?

Sanningshalten i ryktet är okänt, likaså det eventuella namnet på bordellen. Förslag?

Världskulturmuseet vs. Kulturministern

”Har inte du jobbat på Världskulturmuseet?,” frågade jag Göransson fast jag visste svaret.
”Tja, jag har ju jobbat på nästan alla kulturinstitutioner här i stan. Förutom Liseberg,” sa han med ett leende. Göransson var en man att se upp till, han var en rutinerad herre som alltid grundade sina uttalanden på erfarenhet.
”Vad är grejen med Världskulturmuseet? Varför ständigt dessa missuppfattningar och konflikter?”
Göransson ryckte på axlarna.
”Fan vet, men det var ju ett socialdemokratiskt museum från början. Nu är det bara i vägen.”
”Äh, menar du på allvar att det bara har att göra med politik att göra?”
”Nej, inte bara. Ett statligt museum som inte ligger i Stockholm, det säger ju sig självt. Bara det är ju misstänksamt. Varför skulle man annars tillsätta en utredning om bara Världskulturmuseet när det finns tre andra Stockholmsmuseer i samma myndighet? Jag bara frågar.”
”Men det var väl interna problem också?”
”Det blir lätt så när man anställer en chef som inte vet vad hon blev chef för. Det är skillnad på Statens Museer för Världskultur och Världskulturmuseet, och om inte ens chefen kan skilja på det så ligger man rätt pyrt till redan från början.”
”Du tänker på danskan.”
”Inte alls.”
”Men myndighetschefen som kritiserar Kulturministern, har hon på fötterna?”
”Man har alltid på fötterna när man kritiserar Kulturministern.”
”Har hon rätt?,” frågade jag.
”Monsieur Vernissage, nu har hon rätt.”

BloggGemenskap: Svar på Kulturbloggens Kulturfyra

Häng gärna på och svara på Kulturfyran, en fråga varje torsdag i Kulturbloggen som binder samman kulturintresserade bloggare på ett lättsamt sätt utan pretentioner.

Monsieur Vernissage har inga pretentioner och är gärna med i Kulturbloggarnas Gemenskap.

1. Vilka två författare skulle du vilja sätta ihop och att de får mötas i en debatt eller diskussion?
Ian Fleming och Doris Lessing

2. Om du vill låta två kulturpersonligheter inom vilken kulturart som helst mötas, vilka skulle du välja då?
Erland Nordenskiöld och Gil Scott Heron

3. Om du skulle få sitta ner och äta middag med en stor kulturperson av något slag, vem skulle du välja?
Shirley Bassey

4. På onsdag ska RS höra Duffy, det nya stjärnskottet inom brittisk popsoul på festivalen Accelerator. Om jag får möjlighet att göra en intervju med henne: vilken fråga tycker du jag ska ställa?
Gillar du killar med basker?

It's all about the Monet

Jag tänkte på Mr Kensingtons kommentar om Monet när vi var på Konstmuseet häromdagen. Det var sånt som han tyckte var riktig konst.
Nu kan man konstatera att det är fler som delar Mr Kensingtons åsikt.

På auktionshuset Christie’s i London såldes i veckan målningen Le Bassin Aux Nympheas för 41 miljoner pund, nästan en halv miljard svenska kronor. Denna målning föreställande de klassiska näckrosorna gjorde Monet 1919 och den har endast varit tillgänglig för allmänheten en gång på åttio år.

Konstkännare hävdar att ett verk av denna kaliber inte varit ute på marknaden på minst tjugo år. Dessutom ser man förnöjt att Konstmarknaden står sig stark, hela branschen spås en lysande framtid.

Köparen har bett att få vara anonym men antas vara snuskigt rik.

Med Mr Kensington på Konstmuseet

”Kalla mig reaktionär och småborgerlig, men sådan här konst förstår jag mig inte på,” sa Mr Kensington och tittade slött på spännbanden. ”Jag tycker att konst ska vara vackra tavlor och skulpturer. Som Monets näckrosor.”

”Skönheten finns i betraktarens öga, var det någon som sa en gång,” sa jag.

”Well, kanske inte vackra, men gripande på något sätt. Den döende dandyn, till exempel är inte speciellt vacker men gripande med en härlig komposition av färger. Det här…,” sa han och pekade på labyrinten av gula, röda och svarta band i Konstmuseets Falkhall. ”… är väl knappast vackert eller gripande. Jag har gått in i varenda öppning här och bara kommit till dead ends. Vad är det för mening?”

Jag lyfte presentationsbladet ur dess fack på väggen.

”Här står det att man ska ’uppleva verkets lätt klaustrofobiska verklighet då man tar sig genom.’ Kände du dig lätt klaustrofobisk, Arthur?”

”Lätt klaustrofobisk?”

”Ja.”

”Nej, jag känner mig lätt patologisk.”

”Det står också att det finns en ’tvetydig upplevelse av disciplinering.”

”Ja, den måste vara bloody tvetydig. Endlos, va?”

”Så heter den.”

”Hmm,” Mr Kensington såg sig omkring i salen. ”Slöseri med utrymme, om du frågar mig.”

”Smaken är som baken,” sa jag diplomatiskt.

”Precis, tacka vet jag Zorns dalkullor. Det är bakar i min smak, you know.”